Den subjektiva konnotativa beskrivningen uttrycker känslor eller personliga idéer och den denotativa beskrivningen av målet, kommunicerar korrekt och rigorös information. Samma ord har en eller annan betydelse, beroende på avsändarens avsikt och av denna anledning talar vi om konnotativt språk och denotativt språk.
På denotativt språk hänvisar orden som används för att beskriva deras dagliga användning och den betydelse de har för en grupp talare. I konnotativt språk kommer betydelsen av ord att bero på användningen av en person i ett specifikt sammanhang och därför är det möjligt att tala om en symbolisk och subjektiv betydelse.
Dessa två språk betyder att samma ord kan användas denotativt eller konnotativt. Så om jag säger "vilken dyr pärla!" Han nämnde att en prydnad som används som en del av kroppens ornamentik har ett mycket högt pris och denna beskrivning är denotativ. Tvärtom, om jag säger ”min vän är en juvel”, används inte ordet juvel som en prydnad utan i dess konnotativa figurativa mening och det betyder att min vän är någon som är mycket värdefull som person.
Det konnotativ-subjektiva språket och det denotativ-objektiva språket kompletterar varandra. I vetenskapliga texter och i sammanhang där informationen måste vara rigorös är det nödvändigt att använda denotativt och objektivt språk. Å andra sidan används ett konnotativ-subjektivt språk i litterära texter eller i reklamspråk.
Även om det här är två olika tillvägagångssätt, är denotation och konnotation komplementära och inte exklusiva. I en litterär text kan det faktiskt finnas i samma fragment ord med en konnotativ användning och ord med en viss konnotation.
I både muntlig och skriftlig kommunikation beskriver vi verkligheten på ett denotativ-objektivt sätt eller på ett subjektivt och konnotativt sätt. I denna mening, alla ord har en exakt och objektiv mening och om vi säger "hund" Vi vet att det är ett däggdjur djur och användningen av ordet betecknar något konkret. Men samma ord har vissa konnotationer, det vill säga det kan föreslå alla typer av idéer (trogen följeslagare, ett barndomsminne eller någon personlig känsla).
Sammanfattningsvis är den betecknande betydelsen av en term den som förekommer i ordboken och den betydande konnotationen är inte registrerad i en ordlista utan är en del av sammanhanget för språket och kulturen hos en grupp av talare.
