År 612 a. C., kaldeerna, ett semitiskt folk som bodde i Babylon, trötta på den assyriska dominansen, stod upp tillsammans med dem som fick stöd av mederna och byggde om Babylon, som hade förstörts av assyrierna. Kaldéerna som uppförde i sin huvudstad byggde ett imperium som liknade assyrerna, men det skilde sig från det senare genom de norra områdena i Tigris och Mindre Asien, som överlämnades till mederna.
Det neo-babyloniska riket grundades av Nabopolassar år 625 f.Kr. C., som också var dess första kung, under sin regeringstid började hans son Nebukadnessar att sticka ut medan han befallde milisen. Efter att ha uppnått en rungande seger i Karkemish, under sin kampanj till Egypten, återvände han till Babylon, där han slutligen skulle utses till kung, efter att hans far dog 604 f.Kr. C. lyckades utvidga gränserna för detta imperium från Eufrat- dalen till Egypten.
Detta folk har präglats av att vara en krigare och erövrare typ, liksom sina föregångare, men de nådde inte nivån av grymhet assyrierna. På samma sätt deporterade de bosättarna som bebodde de territorier som hade erövrats, i syfte att undvika uppror, men till skillnad från assyrierna kunde exilerna hålla sig tillsammans och bevara dessa folks kulturella identitet. Kung Nebukadnessar II gav Babylon en otänkbar betydelse. Några av de mest ikoniska och viktiga elementen är de hängande trädgårdarna i Babylon, listade bland världens sju underverk.
För sin del hade staden Babylon stora murar och försvarades av torn som kommunicerade med utsidan genom sju portar, som var och en hade ett representativt namn på den gud som den symboliserade. I de inre områdena kunde stora konstruktioner uppnås där templen kan markeras. Trots detta slutade majestätet i Nebukadnesars arbete samtidigtav dess existens, sedan, efter dess död, år 562 a. C. inledde en serie interna strider. Son till Nebukadnessar II mördades efter två år av upprörd mandat och efterträddes av sin svåger Neriglisar, som slutligen skulle mördas tillsammans med sin son.
