Uttrycket mamma definierar en människas lik eller ett djur som genom en rad procedurer eller genom helt naturliga omständigheter har lyckats hålla kroppen i ett acceptabelt tillstånd för bevarande, under lång tid efter döden av nämnda individ.
I den egyptiska kulturen fanns det tron att evigt liv inträffar efter döden, vilket är en förlängning av livet på jorden, med samma nöjen, missförstånd och faror, så att detta liv kan fortsätta det var nödvändigt att ha kroppen, så att själen hade en plats att bo när tiden kom. För att hålla det i gott skick tillämpades därför en teknik som kallas mumifiering.
Den mumifiering processen varade nästan 70 dagar hade det varit lärt genom att observera den första begravningar, som genomfördes under ökensanden, som lyckats konsumera fukten i kroppen och därmed förhindra nedbrytning av Kropp. Det bör noteras att denna process betraktas som en konst som inte föddes från ingenstans eller uppfanns plötsligt.
Processen upptäcktes av en slump. Egypterna begravde under neolitiska tider sina döda under sanden i den heta, torra öknen eller på platser där det inte fanns någon bördig jord. Klimatelementen som värme, fuktighet och andra faktorer fungerade som naturliga torkmedel och absorberade alla kroppsvätskor utan liv. Av en slump insåg egyptierna att gravarna som hade blivit plundradeeller utgrävda av djur på jakt efter mat hade de inuti hålet att den avlidnes kropp mumifierade naturligt. Så uppstod tanken att begrava dem på det sättet för att bevara dem för efterlivet och de började utveckla tekniker för att bättre torka och bevara de kroppar som de mumifierades för.
El proceso era sumamente complejo y su perfeccionamiento duró siglos, posteriormente con el descubrimiento del natrón como secante natural se lograron grandes avances en la técnica de momificación la cual alcanzaría los niveles más elevados del nuevo imperio.
