En gammal teori är känd som geocentrisk teori som placerar jorden i centrum av universum, och stjärnorna, inklusive solen, roterar runt jorden. Denna teori var giltig i olika antikviteter. Denna teori utarbetades och föreslogs av Aristoteles och den var i kraft fram till 1500-talet, i den version som slutfördes av Claudius Ptolemaios under 2000-talet f.Kr. C., i arbetet som heter El Almagest, där de så kallade epicyklerna, motsvarigheterna och deferenterna introducerades. Detta ersattes av den heliocentriska teorin.
Å andra sidan, inte geocentrism inte utgör någon lösning på de problem som är relaterade till rörelser himlakroppar, bland vilka rörelser planeternas sticker ut, denna teori var i kraft i de mest avlägsna civilisationer, i Babylon var detta universums vision.
Å andra sidan är det viktigt att notera att de väsentliga postulaten i den geocentriska teorin går tillbaka till antiken, detta är uppfattningen om världen i rymden som också tros fungera under forntida babyloniska tider, bara för att ge ett exempel. Med fokus på skrifterna i Almagest Ptolemaios ger en förklaring till hur planeterna, solen och även stjärnorna roterar runt jorden och introducerar begreppen och förklaringarna till de geometriska modellerna som skapade de forntida epicyklerna, ekvivalenterna och deferenterna, som utvecklades för att förstå de skenbara rörelserna, hastigheten och riktningsvariationerna hos planeterna som tjänade till att hålla den geocentriska teorin stående.
Systemet som Ptolemaios beskrev visar att versioner av den geocentriska modellen fungerade med denna komplexa interaktion mellan cirklar. Ptolemaios hade uppfattningen att varje planet kretsade kring en cirkel som han kallade epicycle och på samma gång, det epicycle orbited i en större krets än den som kallas deferential, alla därmed roterar runt planeten jorden. För den del skulle den uppskjutande mitten inte vara jorden själv utan en punkt som var nära mittpunkten för avståndet mellan jorden och ekvatorn. För sin del, när det gäller idén om ekvatorn, uppnådde Ptolemaios en perfekt lösning för att kunnamotivera de många avvikelserna och kritiken som den geocentriska modellen redan fick då.
