Etymologiskt kommer denna term från hebreiska "Beth-El" som betyder "gudarnas minne", så detta ord används för att hänvisa till en helig sten eller sten. I den semitiska civilisationen används den för att namnge meteoritpartiklarna som föll till jorden, så varje upphöjd sten symboliserade närvaron av gudomen och platsen för en helig plats. Några av de mest berömda betylerna är: De grekiska Omphalos i Delphi, en slags sten som enligt grekisk mytologi guden Cronos sväljde och trodde att det var hans son Zeus. Den svarta stenen i Pessinonte, relaterad till kulten av gudinnan Cibeles och den svarta stenen i Kaaba som ligger i Mecka.
Under den primitiva eran betraktade män stenar som symboler för odödlighet, energi, styrka, som dyrkades och vördades för sitt ursprung, form eller storlek. För dem hade denna typ av stenar ett magiskt och religiöst ursprung. En betyl var en sten utan snidning eller snidning, som vid många tillfällen var fall från universum och som dyrkades som en symbol för en andlig kraft. Betylerna fick krafter som liknar magiska amuletter som fungerade som skydd för resenärer och sjömän, det sägs att det skyddade dem från stormar och blixtar. När en resenär stötte på en sten av dessa innebar det att han var i närvaro av gudinnan Pachamama (moderjord), en gudinna vördad av inkaernasom de gnuggade med händerna och enligt tron deponerade de all sin trötthet och återhämtade styrkan för att fortsätta sin resa.
De ibererna använde också de heliga stenar som hade magiska Epitaph skrifter som skyddade den avlidne från gravplundrare, var de också för att hålla kontakt med de anhöriga som inte längre är i den här världen. Enligt bibeln lyckas Jacob bli fylld med andlig inspiration efter att ha lagt huvudet medan han sov på stenen. När han vaknade när han visste att stenen var en helig portal som förbinder honom med Gud.
Den andliga kraften som betylstenen överför är en väg mot att öppna ett fönster mot ett högre andligt plan eller en andlig förbindelse med Gud. Ett exempel på detta nämns i Bibeln när Gud kallar Simon "Peter", Peter betyder sten och inte bara vilken sten som helst, utan som den betyl eller "levande" sten som den heliga kyrkan står på.
