Biopolymerer är inget annat än några makromolekyler som finns i levande varelser, många av dessa syntetiseras under året tack vare olika medicinska discipliner, såsom vävnadsteknik, för att uppnå kompatibilitet med människor.. Med andra ord är de petroleumsextrakt som när de syntetiseras med någon annan syntetisk tillväxtprodukt och är i kontakt med mänsklig vävnad kan orsaka olika reaktioner som är farliga för individen.
Det finns tre grundläggande familjer av biopolymerer och de är: proteiner, som består av fibroiner och globuliner, det finns också polysackarider där cellulosaalginater är och slutligen nukleinsyror, det vill säga DNA och RNA. Det finns andra såsom polyterpener, inklusive naturligt gummi, polyfenoler eller några polyestrar, såsom polyhydroxialkanoater som produceras av vissa bakterier.
Å andra sidan är de vanligaste naturliga biopolymererna polymerer syntetiserade av levande varelser, bland vilka är:
- Nukleinsyror: de anses vara de viktigaste biopolymererna, eftersom dessa är bärare av genetisk information som ärvs från generation till generation.
- Proteiner: de bildas av peptidbindningar mellan aminosyror och spelar en viktig roll i levande varelser eftersom de deltar i olika biologiska funktioner. Att vara en av dem, kollagen, antikroppar, enzymer, bland andra.
- Polysackarider: dessa är resultatet av kondensationen av enkla monosackarider, dessa har vissa strukturella funktioner såsom cellulosa, pektiner, alginater, bland andra.
- Polyterpener: denna består av två välkända polyisopren såsom naturgummi, det vill säga polyisopren och gutta-percha.
Precis som det finns naturliga biopolymerer finns det också syntetiska, som har mycket enklare och slumpmässigt organiserade strukturer. Detta leder till en molekylär massfördelning som inte ses i biopolymerer. Eftersom deras syntes styrs av en riktad process i de flesta system, är alla biopolymerer av samma typ desamma. Dessutom innehåller de liknande sekvenser och antalet monomerer och har därför alla samma massa i sin struktur. Detta kallas monodispersitet i kontrast till polydispersiteten som finns i syntetiska polymerer. Som ett resultat har biopolymererna ett polydispersitetsindex på 1,5.
