Bakteriestammen är en uppsättning bakterier med jämlikhet när det gäller deras biologiska egenskaper, det vill säga bakterier av samma art, de kallas bakteriestammar eller kolonier. E. Coli är till exempel en bakterie som lever i tarmkanalen och inte lever ensam. Det gör det genom att bilda stammar eller kolonier.
Det är viktigt att belysa det faktum att koloniernas egenskaper förekommer i olika grader och kombinationer som är beroende av bakterierna och i allmänhet är mycket enhetliga. De används för att identifiera bakterier i blandade kulturer. Förutom dessa egenskaper är de dock också nödvändiga för att studera fysiologin och egenskaperna hos bakterierna som gör det möjligt att utföra en fullständig identifiering.
De allmänna egenskaperna hos bakteriestammar är som följer:
- Stabilitets genetik.
- Enkel odling.
- Maximal uppspelningshastighet under valda driftsförhållanden.
- Metabolism inriktad på önskad produktion med högsta möjliga avkastning.
- Lätt att använda.
- Enkel bevarande.
En viktig aspekt är bevarande av bakteriestammen. Bevarandet av bakteriestammar sker genom att stoppa eller bromsa cellernas metaboliska aktivitet. Detta kan göras genom att drastiskt minska tillgängligt vatten. Detta kan uppnås genom:
Frystorkning
Frysning: vid -178 oC med flytande kväve.
Kolonial morfologi är jämförbar med en statistik, eftersom den härrör från en enskild cell, men den är karakteristisk för cellmassan. Så till exempel är pigmenteringen tydlig i kolonin, men inte i den enskilda cellen, i fallet med konsistensen av slemhinnan hos vissa kolonier härleds från kapselns substans i de bakterierna med en mycket stor kapsel.
Mätningen av kolonierna, denna egenskap är ganska konstant inom arten och kan variera från mycket små kolonier till en diameter på flera millimeter.
Form. Den bestäms av dess kant och tjocklek.
När det gäller dess konsistens och konsistens kan koloniens konsistens variera från en torr koloni som kan röra sig på agaren med handtaget till en viskös koloni som fäster vid handtaget och bildar trådar eller slemhinnor när det gäller att separera den från handtaget. agar.
Ytan kan vara jämnt blank och slät eller den kan korrugeras med koncentriska eller trasiga skåror. När man undersöker kolonin med överfört ljus kan det verka kornigt eller amorft i struktur.
