Ordet creationism är ett ord bildat av termen "creation" (ett ord härstammande från det latinska "creatio", vilket betyder att skapa, etablera), till detta läggs suffixet "ism" från den latinska "ismus" som betyder doktrin, tro. Därför är kreationismen en term som används inom ramen för filosofi och teologi, för att definiera alla dessa övertygelser, inspirerade av religion, där det anges att alla levande varelser och universum skapades tack vare ingripandet gudomlig. Denna teori är helt i strid med evolutionsteorin, eftersom Gud är skaparen av allt för den, därför medger den inte att individer och andra arter har utvecklats på grund av naturliga orsaker såsom mutationer, naturligt urval, explosioner, etc.
De grundläggande principerna för kreationism är: Gud är skaparen av alla saker. Allt som existerar upprätthålls av honom.Människan är skapad till Guds avbild och likhet. Det finns ingen genetisk koppling mellan levande saker.
De klassiska kreationisterna avvisar teorin om biologisk evolution, och främst vad som är relaterat till mänsklig evolution, utöver allt som försöker förklara livets ursprung på ett vetenskapligt sätt. Det är därför hans ogillande av alla vetenskapliga bevis som involverar geologiska rester, fossiler etc.
Samtida kreationism tenderar att anpassa sig till klassiken, med skillnaden att den har blivit involverad i ett språk och ett vetenskapligt innehåll, som uppmanar dem att testa alla sina påståenden.
Å andra sidan är ordet creationism kopplat till litteratur och definierar sig i denna mening som en spansk-amerikansk konstnärlig rörelse som prenumererar på i den litterära utvecklingen av den första tredjedelen av 1900-talet. Dess viktigaste uttryck inträffade i lyrisk poesi, den mest berömda exponenten var Vicente Huidobro 1916. Denna litterära rörelse stödde behovet av att skapa utan att behöva imitera eller beskriva vad som redan var tänkt, dess förslag var att skapa en dikt, av samma hur naturen skapar ett träd.
När du skriver en modern och vågad poesi om kreationism är det viktigt att ha dessa punkter i åtanke: undvik anekdoter och beskrivningar, betona visuella effekter. Det ger författaren makten att likna Gud.
