Humaniora

Vad är farao? »Dess definition och betydelse

Anonim

Faraon i forntida Egypten var folkets politiska och religiösa ledare och hade titlarna "herre över de två länderna" och "överstepräster i varje tempel". Bostadsnamnet var associerat med linjalen och med tiden användes det enbart för byledaren. De första monarkerna i Egypten var inte kända som faraonerna utan kungarna. Hedersnamnet "farao" för en härskare uppträdde inte förrän under perioden som kallades det nya riket.(1570-1069 fvt). Monarkerna i dynastierna inför det nya riket riktades till deras majestät av utländska dignitärer och medlemmar av domstolen och "bror" av utländska härskare; Båda metoderna skulle fortsätta efter att kungen i Egypten blev känd som farao.

Härskarna i Egypten var i allmänhet barn eller förklarade arvtagare till föregående farao, född till den stora hustrun (faraonens främsta fru) eller ibland till en hustru med mindre rang än faraon gynnade. Först gifte sig härskare kvinnliga aristokrater i ett försök att fastställa legitimiteten för sin dynasti genom att länka den till de övre klasserna i Memphis, då Egyptens huvudstad. Denna praxis kan ha börjat med den första kungen, Narmer, som etablerade Memphis som sin huvudstad och gifte sig med prinsessan Neithhotep i den antika staden Naqada för att befästa sitt styre och länka sin nya stad till Naqada och hans hemstad Thinis. För att hålla blodet Ren, många faraoner gifte sig med sina systrar eller styvsystrar och farao Akhenaten gifte sig med sina egna döttrar.

Faraos huvudansvar var att upprätthålla universell harmoni i landet. Gudinnan Ma'at (uttalad "may-et" eller "mi-eht") ansågs arbeta sin vilja genom faraon, men det var upp till den enskilda härskaren att korrekt tolka gudinnans vilja och sedan agera på den. Följaktligen var krig en väsentlig del av faraos styre, särskilt när det ansågs nödvändigt för att återställa balansen och harmonin på jorden (såsom Pentaurens dikt, skrivet av de skriftlärda av Ramses II, den store, i hans mod i slaget vid Kadesh intygar). Faraon hade en helig pliktatt försvara landets gränser, men också att attackera grannländer för naturresurser om detta tros vara i harmoniintresse.