En labyrint är en plats som består av stigar och korsningar, utformade på ett komplext sätt för att desorientera alla som vågar sig in i den. De äldsta labyrinterna finns i Egypten och var fyrkantiga eller rektangulära. Det var först fram till slutet av 700-talet f.Kr. som de cirkulära dykt upp. De klassificeras i två grupper: inom den första gruppen finns de klassiska och unikursala labyrinterna, de är de som tillåter, när de går in i den, att färdas hela utrymmet tills de når mitten genom en enda väg eller väg, det vill säga ingen det finns alternativa vägar som tillåter förvirring, i denna typ av labyrint är det svårt att gå vilse inuti den, eftersom de bara har en ingång, vilket är detsamma där det kommer ut.
I den andra gruppen finns labyrintlabyrinterna, som består av alternativa vägar, vilket innebär att en gång inuti den finns det möjlighet att välja ett eller annat sätt, vilket gör att labyrinten kan gå ut eller inte. Den första av denna typ gjordes i Englands trädgårdar, på 1100-talet, sedan spriddes de över hela Europa, särskilt i Frankrike och Italien.
En av de mest kända labyrinterna är den kretensiska labyrinten, designad av Daedalus på begäran av kung Minos på Kreta (därav namnet) för att skydda sin fångna minotaurson (en halvman, halvtjurvarelse). Den här är inne i de klassiska labyrinterna.
En annan klassisk labyrint är den baltiska, dessa har två ingångar och ett centrum, och även om den har två ingångar, ligger de inom unicursals, för när du väl är inne i den har du bara ett sätt att komma till centrum och när du är anländer följer du inte samma väg för att avsluta, men du fortsätter tills du går ut genom den motsatta ingången genom vilken du kom in.
För närvarande används labyrinterna för underhållning, det finns många nöjesparker som har spel i form av en labyrint, till exempel finns det spegel labyrinten, där personen går en stig full av speglar för att nå utgången Under resan gör personen ett misstag och kan till och med snubbla över speglarna och tro att de har nått utgången.
