Ursprunget till mikroskopet gavs att de gamla visste att genom att titta genom böjda speglar eller glaskulor med vatten fick små saker att se med förstoring. Det är då de första decennierna av 1600-talet började utföra test med linser för att få en större förstoring av föremålen. För detta baserades de på det första instrumentet tillverkat med linser som hade stor framgång " teleskopet " som användes för första gången i astronomiska syften av Galileo år 1609.
I början av 1900-talet koncentrerades tillverkningen av detta huvudsakligen i Tyskland och under de följande åren utvecklades faskontrast, fluorescens, holografi, interferens, röntgenstrålar, ultraviolett ljus, metoder med elektroner och protoner. Datoriserade mikroskop utvecklades också för kvantifiering, kvantifiering och tredimensionell analys, dessa instrument öppnade många fält inom området mikroskopi. Från år 1660 till nu har det optiska mikroskopet varit den grundläggande pelaren för studiet av det osynliga. Även om dess upplösning ökade med tiden med förbättring av linsernas kvalitet såväl som dess förstoringsförmåga.
I 1930 den submikroskopiska världen utökades med skapandet av elektronmikroskop vars huvudsakliga skillnaden till det optiska mikroskopet är ökningen av 1000 gånger mer i förstoringen fasen av observerade materialet, tillsammans med en bättre upplösning kapacitet att generera bättre definition och förstoring i mikroskopisk värld.
Det finns två typer av grundläggande elektronmikroskop , båda uppfanns samtidigt men de uppfyller olika funktioner, dessa är:
- Transmissionselektronmikroskop (MET): detta ansvarar för att projicera elektroner genom ett tunt lager av material eller vävnad som ska observeras, vilket återspeglar en bild på en fosforescerande skärm.
- Scanning electron microscope (SEM): detta ger en bild som ger intrycket av att vara i tre dimensioner. Detta mikroskop använder tre eller två punkter där elektronerna i provet anländer för att skanna ytan på provet som ska observeras.
De flesta av pionjärerna inom elektronmikroskopi inom biologi lever fortfarande och de viktigaste är: Albert Claude, Earnest Fullam, Don Fawcett, Charles Leblond, John Luft, Daniel Pease, Keith Porter och George Palade.
