Det är ett religiöst begrepp med en speciell närvaro i katolsk och koptisk teologi. Idén om det och bönerna för själar att komma ut ur det erkändes inte av de bekännande kyrkorna på något sätt förrän 600 f.Kr., då påven Gregorius gjorde uttalanden om en tredje stat, detta var en plats där själar som skulle renas innan de går in i himlen. Detta godkändes inte som katolsk dogma förrän 1459 vid rådet i Florens.
Det är inte ett fysiskt utrymme utan definieras som ett övergående tillstånd där, efter döden, människor som har dött utan dödssynder men som har begått mindre eller allvarliga synder i livet men utan botande tillfredsställelse från den troendes sida måste rena sig för ta bort dessa fläckar och att kunna få tillgång till himmelsk vision av Gud.
Teologer är överens om att kanske fördröjning är det mest smärtsamma straffet på skärseldstadiet för att njuta av Guds ära. En av de viktigaste skillnaderna i kristendomen jämfört med de olika religiösa alternativen är förlåtelse genom processen att bekänna syndar i livet, vilket minskar tiden i skärselden.
Under 1200-talet avslöjades en legend av skärselden som hjälpte idén att växa. Det förkunnades att Saint Patrick hade upptäckt den verkliga ingången till den enligt legenden, Saint Patrick, för att övertyga dem som tvivlade, hade grävt ett mycket djupt hål i Irland, vilket fick flera munkar att sjunka ner och när de återvände beskrev de Skärselden och helvetet som en levande form var berättelsen av munkarna. År 1153 förklarade irländaren Owen att han också sjönk genom gropen till underjorden och berättade att hans levda erfarenheter var framgångsrika.
Trots att ordet skärselden inte förekommer i de heliga skrifterna, uttrycks verkligheten av vad det betyder i Bibeln. I boken 2 i Mackabéerna i Gamla testamentet visas det ”att det hebreiska folket var troende i ett mellanliggande tillstånd, varken himmel eller evigt helvete, de berättar att efter att ha begravt de döda bad Judas Maccabees soldater till Gud så att de skulle bli helt förlåtna för sina synder ”. Skärselden sägs vara det enda tillståndet som inte är evigt.
