Sarkoidos är en sjukdom som involverar onormala samlingar av inflammatoriska celler som bildar klumpar som kallas granulom. Sjukdomen börjar vanligtvis i lungorna, huden eller lymfkörtlarna. Mindre vanligt påverkas är ögonen, levern, hjärtat och hjärnan. Emellertid kan alla organ påverkas. Tecken och symtom beror på vilket organ som är inblandat. Ofta finns det inga symtom, eller de är bara milda.
När det påverkar lungorna kan det finnas väsande andning, hosta, andfåddhet eller bröstsmärta. Vissa kan ha Lofgrens syndrom där det finns feber, stora lymfkörtlar, artrit och utslag som kallas erytem nodosum.
L på grund av sarkoidos är okänd. Vissa tror att det kan bero på en immunreaktion mot en utlösare, såsom en infektion eller kemikalier hos dem som är genetiskt predisponerade. De med drabbade släktingar löper högre risk. Diagnosen baseras delvis på tecken och symtom, som kan stödjas av en biopsi. Resultat som gör detta sannolikt inkluderar stora lymfkörtlar i lungarnas rot på båda sidor, högt kalcium i blodet med en normal nivå av bisköldkörtelhormon eller förhöjda nivåer av angiotensinkonverterande enzym (ACE) i blodet. Diagnosen bör endast ställas efter att andra möjliga orsaker till liknande symtom, såsom tuberkulos, har uteslutits.
Sarkoidos kan lösa sig utan någon behandling inom några år. Vissa människor kan dock ha en långvarig eller allvarlig sjukdom. Vissa symtom kan förbättras med användning av antiinflammatoriska läkemedel som ibuprofen. I fall där tillståndet orsakar betydande hälsoproblem indikeras steroider som prednison. Ibland kan mediciner som metotrexat, klorokin eller azatioprin användas för att minska biverkningarna av steroider. Risken för död är mellan en och sju procent. Det finns mindre än fem procents chans att sjukdomen kommer tillbaka hos någon som tidigare har haft den.
År 2015 drabbades 1,9 miljoner människor världen över av lungssarkoidos och interstitiell lungsjukdom och orsakade 122 000 dödsfall. Det är vanligare i skandinaver, men förekommer i alla delar av världen. I USA är risken högre bland svarta än vita. Det börjar vanligtvis mellan 20 och 50 år. Det förekommer oftare hos kvinnor än hos män. Sarkoidos beskrevs först 1877 av den engelska läkaren Jonathan Hutchinson som en icke-smärtsam hudsjukdom.
